Autonoma nervsystemet är en del av nervsystemet som övervakar och reglerar kroppsliga funktioner som vi normalt uppfattar som bortom frivillig kontroll. Det består av två grenar, det sympatiska och det parasympatiska.    

Aktivitet i den sympatiska delen genererar en snabb mobiliserande respons med bland annat ökad puls och ökat blodflöde till skelettmuskler, vidgade pupiller och luftvägar. Detta kallas ibland för “fight or flight responsen” och är i grunden en stressreaktion. En stressreaktion är dock inte något dåligt i sig, utan något absolut nödvändigt.   

Aktivitet i den parasympatiska delen leder å sin sida till en långsam avslappnande respons med bland annat ökat blodflöde till mage och tarm, ökad salivproduktion samt sammandragning av luftvägar och pupiller. Ofta benämns detta som “rest and digest responsen” och är en förutsättning för återhämtning.   

Nervsystemet är mycket komplext och den autonoma delen har många aspekter som är intressanta. I det här sammanhang ligger dock fokus på de psykologiska aspekterna.    

Sympatisk aktivitet kan därför lite förenklat sägas motsvara vakenhet, fokus och motivation att agera. Parasympatisk aktivitet är då mer av lugn, vila, och att vara tillfreds.    

Det är dock avgörande för vår hälsa generellt och speciellt för våra tankar och känslor att det finns en balans mellan de båda grenarna av det autonoma nervsystemet. Att reglera detta kan också ha en stor påverkan på bland annat immunförsvar, aptit, sömn och humör. 

Andning

Vi andas från det att vi föds till dess att vi dör. Vi andas för att få ut koldioxid ur kroppen och för ta in det syre som är nödvändigt för alla kroppen celler. Processen som reglerar balansen mellan koldioxid och syre, andningen, är konstant pågående och är därför också en funktion som alltid är tillgänglig.    

Själva andningen sker med skelettmuskler och med diafragman som kontrolleras av motoriska nervimpulser. Andningen är alltså egentligen inte en autonom funktion. Det finns dock sensorer, som är mycket känsliga och som känner av halten av koldioxid i blodet. Dessa skickar signaler till neuroner i hjärnstammen som initierar andningsrytmen.   

Det är dock möjligt för det centrala nervsystemet att ta över kontrollen av andningen som när vi exempelvis talar eller håller andan. Hur vi andas påverkar även hur det autonoma nervsystemet fungerar och eftersom andningen går att medvetet kontrollera kan vi genom en reglerad andning förändra aktiviteten i nervsystemet.  

Det finns flera fördelar med att utgå från andningen om vi vill reglera det autonoma nervsystemet. Förutom tillgänglighet och effektivitet är andningen väldigt mycket en central del av vår existens. Att känna sin andning är därför ett sätt att känna sig själv. Medvetenhet om andningen samlar även uppmärksamheten till ett fokus på “här och nu”.    

Eftersom vi kontinuerligt andas och varje dag tar ca 25 000 andetag kommer det givetvis att påverka oss väldigt mycket hur vi gör detta. Idag säger många hälsoexperter att även med perfekt kost och motion är det inte möjligt att må riktigt bra utan att även andas på ett bra sätt. 

Stress - ångest, depression och bristande motivation

När vi utsätts för någon form av utmaning reagerar nervsystemet med en stressrespons. Det är i princip samma respons oavsett om det gäller  hot om ett fysiskt angrepp, ett psykiskt “angrepp”, en infektion, kyla, hunger eller något liknande. Det är en snabb och kraftig sympatisk respons åtföljt av utsöndringen av relaterade stresshormoner. Nödvändigt i det stora för att överleva men även vid något så alldagligt som att vakna från sömn. Tillräckligt med sömn är dessutom en av de viktigaste faktorerna för ett väl fungerande nervsystem.   

När det sympatiska påslaget är pågående under för lång tid och för ofta utan möjlighet till vila eller återhämtning finns risk att utveckla olika stressrelaterade symptom.   

Till dessa räknas exempelvis ångest. När vi upplever ångest upplever vi ofta även själva stressresponsen som något negativt och skrämmande. Detta driver såklart på processen till en ond cirkel. Om ångest inte blir hanterad eller bearbetad finns också risk att utveckla depression. Ett sätt att hantera detta är genom att balansera den sympatiska aktiviteten (stress) med tillräcklig parasympatisk aktivitet (återhämtning). 

Depression kanske inte spontant uppfattas som ett symptom på stress men är i själva verket ofta en hyperkänslighet för stress. Vid depression kan rädslan för stressresponsen ha blivit så dominerande att undvikandet av allt som aktiverar sympatisksrespons upplevs som nödvändigt.

Detta leder också till bristande motivation, ibland till den grad att bara gå upp på morgonen kan kännas övermäktigt. Avsaknad av motivation kan givetvis bero på annat än depression men är ofta korrelerande med bristande sympatisk aktivitet. 

Ny forskning antyder faktiskt att parasympatisk aktivitet till och med är nödvändigt för att vi alls ska kunna somna och sömn ger ju den allra bästa återhämtningen.         

Detta är såklart inte en komplett förklaring av olika symptoms orsak och uttryck. Ångest, depression och bristande motivation kan också vara symptom på andra somatiska sjukdomar eller psykiska besvär. Denna beskrivning syftar bara till att lättare förstå varför vissa tekniker och beteenden som påverkar nervsystemet skulle kunna förbättra situationen för många med just stressrelaterade problem.